Sverige har ställt sig bakom Helsingforskonventionen och antagit Helsingfors kommissionens (HELCOM) begäran att BSPA-områdenas värden ska säkerställas och att de ska ha godkända förvaltningsplaner. Detta innebär givetvis att Sverige som nation tagit på sig ett ansvar för områdets framtid.
Då Helsingforskonventionen inte omnämns i svensk lagstiftning måste förvaltningen av BSPA-området förankras i tillämpliga delar av svensk lagstiftning. Diskussioner i dessa frågor har under projektets gång förts med Boverket, Naturvårdsverket och de andra BSPA-projektområdena i Sverige. För BSPA Höga Kustens del har resultatet av diskussionerna landat i nedanstående.
De marina värdena inom BSPA-området utgör även en del av riksintressena i Höga Kusten, både enligt kap 3 och 4 i Miljöbalken. Det innebär att den marina samverkansplanen för BSPA-området får en juridisk betydelse för efterkommande ärendeprövningar genom att utgöra ett statligt planeringsunderlag. Genom PBL (Plan- och bygglagen) kan den marina samverkansplanen kopplas till de instrument som finns för hantering av mark- och vattenanvändning, vilket främst är kommunernas översiktsplaner och länsstyrelsens granskningsyttranden över översiktsplaner. Även vid prövning av olika tillståndsärenden som berör de marina värdena kommer kunskapssammanställningen och avvägningarna i samverkansplanen att ingå i beslutsunderlaget.
Samverkansplanen för BSPA Höga Kusten har antagits av Länsstyrelsen som ett statligt planeringsunderlag. SAmverkansplanen får inte sin slutgiltiga form och status förrän den har inarbetats i kommunernas översiktsplaner.